Jag är bortrest sedan några dagar tillbaka
och denna händelse inträffade idag...
Min vän, julen och Herr Parkinson
Vi pratar lågmält -
om julen bland annat
på grund av sin sjukdom
har han svårt
att få fram orden
men ögonen tindrar
som hos ett litet barn
när han försöker berätta
om jular som passerat
han har burit
sin svåra sjukdom
i snart trettio år
han vet sedan länge
att det inte finns
någon möjlighet att tillfriskna
att klockan klämtar starkare
än någonsin nu
men han har
en annan julklappsönskan
än den att bli frisk -
han håller min hand
kramar den mjukt
plirar med ögonen
och stötvis viskar han:
"Jag önskar att
någon tar med mig ut
och att snöflingorna
dansar ner på mitt ansikte"...