På Cirkus Arena och med Ulla Skoog som inspirerande konferencier sjöng vi in medverkande nummer två till tonerna av "Hör min sång, Violetta!", så här:

Kom nu in, Fredrik Skavlan!

Och när långt över 1100 kvinnor (+ 14 män) sjunger blir det mäktigt...
Han kom in - och höll sedan ett föredrag som var lysande. Han bjöd på sig och sina missar i olika sammanhang så generöst att man nästan undrade om allt verkligen kunde vara sant.

Bland annat detta. Han var ute och gick i Oslo när en kvinna närmade sig från andra hållet, kände igen honom och hälsade hjärtligt. Han kände mycket vagt igen henne men kunde för sitt liv inte komma på namnet eller ens i vilket sammanhang de träffats. Så vad gör han, den prisade kommunikatören? Erkänner han utan omsvep att han inte känner igen henne? Nej, till och med han är mänsklig.

Han håller masken och hälsar lika hjärtligt tillbaka. Hon tackar för senast när hon var med i hans show och tillägger sedan: "Men du kommer inte ihåg mig!" Han försäkrar att han visst kommer ihåg henne, vem kan glömma en sådan person som hon (ungefär så går samtalet). Hon vidhåller att han inte minns henne, han säger emot med lite mer emfas än tidigare. Och så tillägger han:

- Men en sak minns jag inte riktigt. Vad var det du jobbade med?

Hon ser stadigt på honom med aningen av ett leende:

- Jag är vittnespsykolog!