Mötesplats
jag hörde din sång för första gången
när floden var som tystast
grönskan skiftade i färger
medan jag satt i stilla väntan
och när dropparna föll från himlen
såg jag din spegelbild i vattnet
jag ville vara en del av dig då
ödemjukheten föll ner med regnet
solen bländade
så väl som värmde
inte helt olik dig.
oberoende av någon annans sällskap
såg jag livet blomma ut framför mig i en harmoni
av sammansatta ögonblick
du kallade till mig
och jag kände min odödlighet väckas i dina ögon.
för själen känner igen även
då minnet inte kommer ihåg.
jag hörde din sång för första gången
när floden var som tystast.
melodin släckte min törst
visade mig min egen reflektion.
din sång är den jag för evigt nu följer.
stilla på andra sidan.
med huvudet böjt.
lyssnar du även på min.