I källaren han framlevde livet med bindel

Han såg ingenting

Allt var svart

Han fördes till mörkret i en grotta

Hans straff var att känna en tomhet

Ett evigt mörker för hans öga

Men han väcktes inte ur drömmen

Den var lika sann som förut

Hans mörker var verkligt och tryggt

Han kände sig aldrig skyldig

Straffet var blott en förklaring

Till för att minska de andras skuld

Han brann på ett bål för de andra

Det ljus han fick se var det sista

Men det lyste upp hans själ