jag kunde väl sjunga om ögonens lust

och om kindens mjuka rodnad

där tårarna rinner så sakta var kväll

och där längtan kysser det röda

jag kunde väl sjunga om lyckan nån dag

när modet och hoppet andas

för hoppet ger längtan i tankarnas djup

och fångar och följer tonen

jag kunde väl sjunga om kärlekens lust

och kraften i känslans hetta

den kärlek som jag ville värma till brand

är inte för mig att värma

jag kunde väl sjunga de vackraste ord

men nynnar så sakta i molom

för sorgen den stannar i tankarnas sfär

och är inte gjord att sjunga

(c) tk.