Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till solen-våren-lusten-kärleken



Jag ser ingen här, jag tror ingen kommer heller, jag tar av mej och lägger mej naken i solen…. Människans fotosyntes är väl B-vitamin eller nåt. Om nu nån skulle komma så får de väl, ”försöka överleva synen”.

Kroppen har verkligen saknat solen och värmen, alla delar söker sig uppåt, även den man normalt inte visar så ofta, huden ömsom ler i värmen, ömsom får man ”ståpäls” (som Gunde sa) och man njuter. Såhär kände sej säkert en munk efter att ha varit instängd i ett kloster i många år, skillnaden är väl att han skulle skämmas för sitt stånd. Jag har inte förstånd att göra det, beklagar bara att, det inte finns nån här som ”tar tillfället i akt”. Solen ger mej sina värmande strålar efter denna kalla vinter, men jag vet att tiden i solskenet inte är, nåt man kan överdriva. Min vita hud säger mej att, ”ta de lugnt för tusan med solningen”…

Nästa gång hoppas jag du är med, även om en vacker ryttarinna skymmer solskenet så är, intrycket säkert nåt som t o m slår solen.., i både skönhet och värme… Jag längtar efter dej, och det, och att sen kanske efteråt ligga avklädda med solen som enda vittne, dricka en öl och kanske en kopp kaffe… och vi ligger så tätt så kropparna bränner mot varann, vem vet, med en sån lockelse kanske inte en gång räcker, eller ens två…

Så härlig ”solen” är… jag ler… ännu bara för mej själv men snart…




Fri vers (Fri form) av LassO
Läst 202 gånger
Publicerad 2010-03-09 09:51



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

LassO
LassO