Du finns där i mörkret, som ett ett gammalt, naggat fotografi.
Som jag har målat och kladdat på.

Man ser knappt att det en gång var du.
Dold för att inte ta över min rädsla.

Du

i din fina maskulina kropp.

Du

i din manlighet.

När inget annat finns som är verkligt kvar.
Är du tom under ytan

falsk och giftig.


En tändstikas låga

...och du finns inte mer

Du kan inte komma åt mig med din falskhet och ditt gift.
Du kan inte kontrollera min rädsla något mer.
För du är klädd i en ballerinakjol, rosett och tyll.

Min rädsla för dig, mitt monster, finns inte mer.
Nu är du aska.

Ombytta roller.

Jag är stark
och
du är svag.

Min rädsla för dig finns inte mer.