Un voyage dans un monde des Anciens…

Maria Thunholm

___________________________________________________________________________________

Je me suis dit qu’il fallait aller voir les peintures de la grotte, il y eut un mystère, un homme disparut dans cette grotte après avoir vu ces peintures. Je m’en demandais pourquoi, car je n’y ai rien trouvé. Mon ami, qui est un archéologue spécialisé en la culture celtique, m’avait appelée et maintenant j’y suis. Assise devant la grotte en regardant sa Renault Mégane.

«　Marie, viens voir ceci !　» une voix aigue et apparemment était-il surpris.

«　J’arrive !　» réponds-je alors et me dépêche d’aller voir ce qu’il a à me montrer.

J’y entre dans une grotte qui a une hauteur basse et je m’agenouille pour entrer dans la grotte, j’y vois la lumière de la torche et j’aperçois un tableau, une langue nordique dans une grotte en Bretagne. À l’école avais-je appris à lire cette ancienne langue. Je m’approche de mon ami Stéphane et il sourit en me regardant.

«　Tiens, enfin…　» Il me taquine et se détourne pour se rapprocher l’un des tableaux qui parla du Thor, l’un des Dieux des Vikings. Le plus fort des anciens dieux de la mythologie nordique. «　C’est étrange !　»

«　Me voilà, les Vikings sont arrivés jusqu’ici…　» Je jette un coup d’œil sur le texte et comprends qu’il parle d’une porte. «　Celui qui a écrit ceci parle d’une porte cachée…　»

«　Vous étiez partout…　» Commence Stéphane.

«　Je suis d’origine suédoise, pas Norvégienne…　»

«　Mais tu comprends le texte !　»

«　Je sais lire, il y a un mot là.　» en voyant le troll. «　Ce mot-là, troll, il signifie une force naturelle dans l’ancienne langue nordique.　»

«　Qu’a le troll à faire avec ceci ?　»

«　Pas le troll ! La force !　Je devins qu‘il s‘agissait d‘une forme d’énergie. »

«　Une source ?　»

«　Une porte et une force, ou une source d’énergie…　» Je jette un coup d’œil à un caillou. «　Bizarre !　»

Stéphane suit mon regard, un égard. «　Ce caillou est carré…　»

«　Oui, c’est ça et il y a un trou qui est carré…　» Je réfléchis et m’approche du caillou, j’estime que le caillou était la clef. Je le prends doucement et nettoie. Je le rends à Stéphane qui l’étudie soigneusement pendant le temps que je nettoie le trou.



«　C’est une flèche sur le caillou…　» Stéphane m’en dit.

«　Le signe de Thor, c’est l’énergie !　» Je vois un marteau et pense à la flèche, un marteau était le signe de Thor. Stéphane me rend le caillou et je le place dans le trou, rien ne s’est passé.

«　Non, c’en était un marteau !　»

«　Il y est…　» Je lis l’inscription et soudain, un bruit et une lumière florissante des tableaux.

Stéphane se tourne vers moi. «　Prends ma main…　» Une voix qui s’affaiblit dans le bruit.

J’y essaie de prendre sa main et réussis après quelques secondes.

Soudain, tout est calme et la lumière s’est disparue, on est dans le noir. Mais nous voyons les rayons de soleil de l’entrée de la grotte. Il relâche ma main et se tourne vers la sortie, puis reprend ma main pour me tirer vers lui et la sortie. «　Viens Marie !　»

«　Je viens…　» Je vois les arbres, il y a quelque chose qui est différente.


--------------------------------------------------------------------------------

Jag sade àt mig själv att jag var tvungen att àka för att se màlningarna i grottan, det hade varit ett mysterium här, en man försvann efter att ha sett dessa màlningar. Jag fràgade mig varför, ty jag hade inte funnit nàgonting. Min vän som var arkeolog och specialiserad pà den keltiska kulturen, hade ringt mig och nu är jag här. Sittande framför grottan tittandes pà hans Renault Mégane.

"Marie, kom hit och se det här !" En ljus röst och han var förvànad.

"Jag kommer !"Svarade jag och skyndar mig att ta mig till honom för att se det som han har att visa mig.

Jag tar mig in i en grotta som har làgt i tak och böjer mig ner för att ta mig in i grottan, här ser jag ljuset fràn hans lampa och upptäcker en màlning, ett nordiskt spràk i en grotta i Bretagne. I skolan hade jag lärt mig att läsa detta gamla spràk. Jag närmar mig min vän Stéphane och han ler mot mig betraktandes mig.

"Äntligen..." Han retas med mig och fjärmar sig fràn mig för att närma sig en av tavlorna som pratade om Thor, en av Gudarna hos Vikingarna. Den starkaste av de gamla gudarna fràn den nordiska mytologin. "Det är konstigt !"

"Ni var överallt !" Började Stéphane.

"Jag är svenska ! Ej Norska..."

"Men du förstàr texten !"

"Jag kan läsa, det är ett ord där !" seende ordet troll. "Det där ordet, troll, signifierar en naturlig kraft i fornnordiska."

"Vad har troll att göra med det här ?"

"Ej troll ! Kraften ! Jag gissar att det handlade om en form av energi."

"En källa ?"

"En port och en kraft, eller en kraftkälla..." Jag slänger en blick pà en sten. "Bizarr !"

Stéphane följde min blick, en bedömning. "Den stenen är fyrkantig..."

"Ja, det är detta och det är ett hàl som är fyrkantigt här..." Jag funderar och närmar mig stenen, jag uppskattar att stenen var en nyckel. Jag tar den varsamt och rengör den. Jag ger den till Stéphane som studerar den varsamt medan jag rengör hàlet.

"Det är en blixt pà stenen !" Säger Stéphane till mig.

"Thors signum, det är energin !" Jag ser en hammare och tänker pà blixten, hammaren var Thors signum. Stéphane räcker mig stenen och jag placerar den i hàlet, ingenting sker.

"Nej, det var en hammare !"

"Här är den..." Jag läser inskriptionen och plötsligt, ett oljud och ett fluoriscerande ljus fràn tavlorna.

Stéphane vänder sig mot mig. "Ta min hand !" En röst som försvagas i oljudet.

Jag försöker att ta hans hand och lyckas efter nàgra sekunder.

Plötsligt, allt är lugnt och ljuset försvann, vi är i mörkret. Men vi ser solstràlarna fràn grottans öppning. Han släpper min hand och vänder sig mot grottöppningen, sedan ta min hand för att dra mig mot sig och mot grottöppningen. "Kom Marie!"

"Jag kommer..." Jag ser träden, det är nàgonting som är annorlunda.