Jag vet vad mina kvalitéer är
Saker jag är bra på
Men varför finns den obehagliga känslan
kvar?
Varför känns det som att det inte är tillräckligt?
Hur mycket jag än är bra på
Räcker det inte
Duger som jag är
Javisst
Säger jag
Kämpar mot den ljudlösa rösten
i mitt inre
Vill skrika
DU HAR FEL!
Men den bryter ner mig inifrån
Klarar inte av att säga emot
Beröm och positiv respons
Rinner bara av mig
Vet
Inte
Varför
Skit samma om man är bäst och smartast i världen
Om man inte kan uppskatta sig sjäv
Blir smärtan en långvarig vän