Jag somnade på tåget i morse.
Djupt inne i en dröm väckte konduktören mig.
Tåget var tömt på folk, och lamporna släckta.
På en sekund löstes drömmen upp.
Jag mindes inte ens historien som jag nu aldrig skulle få uppleva slutet på.
Kvar dröjde sig bara en flyktig förnimmelse av drömmens spänning, just utom räckhåll för mina famlande fingrar.

Men jag fick lämna tåget genom förarens hytt. Alltid något.