Morgondagen är ett oskrivet ark...
... hörde det någonstans
och ingenting existerar i förväg

... känns ganska självklart

Tomheten gör mig inte rädd
och möjligheterna får mig inte att tveka
men känslan...
vetskapen om och känslan av...

Min morgondags ark kommer inte fyllas
... inte ens till hälften

Det är en gåva, på sätt och vis
att inte vara behövd
ensamhet och trivialitet
... skinn, ben och kött utan egentlig betydelse

man får sin egen tid given sig
... från sig själv
som att det i sig själv var allt
... precis allt

men... tiden är inte gåvan
och ensamheten, bara en biprodukt

Jag vet inte vad gåvan är för något,
inte egentligen... inte på riktigt

Dock har jag fått tystnad given
och meningslöshet
... som en varm filt

Så... vart vill jag komma med detta?

Vad vet jag?

Jag har ju inget bättre för mig...
... och morgondagen är oviss

Bäst att följa varje känsla
dit den leder mig

Istället för att tveka
och tänka.

Varför inte bara göra
och se vad som händer...

Någon väg finns ju tydligen inte
... så varför...
eller, varför inte?

/