Genom timmarnas gång
sänker sig livet
i fosterställning.

Natten har bara börjat.

Marorna följer varandra
i den ensliga bädden
av vävda snaror.

Fuktig av svett
roterar min lekamen
sina ärevarv
runt febriga drömmar.

Omedveten om kampen
vaknar jag till
för att åter
falla tillbaka
till mörkrets maror,

som man gärna glömmer

i de vaknas verklighet.