Jag stormade ett helt hav.
Jag ville ha ett liv utan bekymmer
leva fritt
leva lätt
bara för att få andas på nytt
i en tid utan like
då alla,
alla
bara ler.

Och jag skulle vara en utav alla dem som bara log.

Men jag ler inte
för världen förändras inte över en natt,
och de vi var igår
är vi också idag.
Att förändra världen 
tar tid
och tid är allt vi har

Men vad hjälper det,
då vi bara fokuserar på oss själva
istället för att inse
att det är massan som styr
individen.

Vi är alla bundna av samma öde.

Av förtvivlan.