~*~

Jag får hem ett par skivor, en gammal med Hansson & Karlsson (med Loffe) och första låten heter Lionheart
jag ögnar igenom den andra till mor med panflöjt med drottningen Dana D om Zamfir är kungen
och skivbolaget...Lionheart

dagarna innan hade jag läst en gammal Modesty Blaise där skurken hette Rufus
sett en gammal Russ Meyer film, nej de hade ingenting med varann att göra
(denna komedi och Modesty)
där statisten hette Rufus

jag slänger i Snobbar som Jobbar
varför kallade de inte det för
Aristokratiska Agenter
(ja se sjuttitalets Sverige)
en bättre överföring av The Persuaders

men det var väl fult att vara snobb då
det gamla adelshatet låg dessa översättare av titlar i fatet

(nåt jag aldrig brytt mig om tvärtom
utan företagsamheten stannar Sverige
som blivit väl synligt dessa dagar
och har staten lite pengar får inte
någon någonting; allra minst kulturen)

och avsnittet spelas upp, det nionde av de 24

Helgonet väntar med sina sjuttioelva, nej men nästan, 114
plus ett par dokumentärer

det var mor och fars favoritserie under det glada 60-talets dagar

det fanns ju då inte så många

och där ska en känd person räddas
och hans namn är Rufus

slump är ett för dåligt ord
kismet ett alltför vackert

jag minns när jag såg Dr Quinn sent 90-tal att varje (osett av alla) avsnitt
handlade om min vecka som varit innan

liksom vissa slår upp en bibelvers på känn
och den överensstämmer med den

inte så konstigt då att de som frågar stjärnorna
nickar instämmande

bättre att se det i det långa perspektivet
för allt kan hända i kortsiktigheten

och över alltsammans spelar Jon Lords hammondorgel och Ritchie Blackmores gitarr i vardagsrummet
som om året
var 1971
återigen

16 Augusti 2011

LPWJ