Har missat alla tåg och på perrongen regnar tårar.
Samlar dem i min väska men måste lämna den med skyhöga klackar och gå hemåt, barfota med  sorgsen musik i varje regnpuss.

Hemåt existerar egentligen inte här där tågen bara kör förbi.
Som om jag vore en skugga av livet jag en gång sökte.
Jag som fortfarande jagar tåg i regnet, innan jag går hemåt igen.

Jag trampar så lätt sönder och skärvorna skär mig blödande.
Människorna blundar för skuggan faller långt ut.
Vem orkar gå rälsgång utan skor, jagandes tågen som inte ser.

Sluka mig hel och glöm bort mig sen eller jaga mig så som jag jagar livet.
Hur som helst så skiner aldrig sommaren  in bakom förljuget hem.
Går hemåt och ljuger mig ännu en stund utan tårarna som regnar på perrongen.