jag har vattnet, tyst, jag har vattnet!

i sina blåaste tankar
bar hon ämbar efter ämbar
jag ser inget vatten här
jag vill inget vatten läsa

hon bär trilskande röda tankar
om samhällets fulla illvilja

glashästar rider sig själva
ögonen faller av längtan ihop
över tankarna därinne

det finns tillfällen då inget sågspån räcker
då inget längre dansar

då guldet i min börs
då sedlar i min plånbok
samlar skuggor att kasta