Vad härligt att segla när morgonen gryr
och fågelsång höres från viken.
Akta dig sångsvan se upp hur du styr,
ty vinden den leker i liken.
Och undan går det i sex sju knop,
det fräser om akter och för.
Det kluckar och smackar från land höres rop,
vilken underbart härlig slör.
Där ute på havet är böljan blå,
en andmor som flyr med sin kull,
får svårt med att ordna i led sina små,
hon tror väl att seglarn är full.
Nu krusar sig vattnet en vindil tar i,
den smeker i seglet med kraft,
men möter på motstånd och far förbi,
vad roligt en stund den haft.
Den far över vattnet, slår volter ibland,
gör krumsprång i luften med fart.
Snart ruskar den löven och är uppå land,
det susar och nynnar så rart.
Men nu börjar solen att steka och värma
och av åker skjortan med hast.
Där nere i hytten hörs getingar svärma,
i saftglaset sitter de fast.
Men fri är den mänska som seglar sin båt,
det känns som jag vet inte hur,
att sitta där stilla och nynna en låt,
och hålla sin rorkult av fur.
Vad härligt att segla när morgonen gryr,
och fågelsång höres från land.
Kursen är riktad dit vinden styr
mot avlägsen främmande strand.
JL - 62