jag gav dig ej liv
du gav dig liv
i ljuset av ditt andeväsens klara styrka

vi måste föra dig ned i jorden för att du skulle se
hennes hjärtas djupa sånger
hon vilken de gömde i livets stora grotta
rullade stenen för
hennes sånger stiger nu

vi måste föra dig ned i jorden för att du skall se stjärnglödarna stråla i hennes inre
för att du skall se grodden spira för att du skall se groddens vägar
huru grodden spirar i andens ljus
molnblomman i ditt hjärtas trädgård

vi måste föra dig ned i jorden för att du skall känna uppleva haven vattnen strömma i dig
hur dessa förenar allt
detta vatten är hennes blod
rött samt blått
se violerna blomma i vårens ljusdaning

vi måste föra dig ned i för att du skall uppleva modern i dig
i stenen andas drömmolnet i ditt manliga vara
i drömmolnet andas stenen i ditt kvinnliga vara
så förenas det stora blå med det stora röda
det stora röda med det stora blå

*
*
*

jag steg upp ur mossan
vilken jag täckte över mig med

för att se
en vacker fågel sitta i trädets krona

quetzal

fågel med det långa
släpet


med mjuka fjädrar
prydandes ditt huvud

vem fångade dig för dina fjädrars prakt



buren är
öppnad


andas i skogens fria




ditt hjärta brister
ej