Livets ljus kan levas ut genom sorgen
En dag ändras något

Vi lever av hoppet att se denna tid
Vi håller oss samman någon lyssnar.


Pompeii glömdes
Orden som sades

Föll i aska
Kärlekens mosaik var kvar

Fruktan att ej höra dom,
Få säga dom fruktades

När orden ej hörs
Ensamheten trängdes in

Du är själv i sorgen
Men aldrig ensam

I askan som täckte
Fanns en lustgård

Gå ut
Ge din mosaik ett ansikte
Låt orden höras igen