Gubben plirar upp mot
den stora Aspen
Och tänker: 

Där hänger ett blad.
Nu gulnande
men för inte så länge sedan
en fullt verksam
energisnål kemikaliefabrik. 

En fabrik
helt genialiskt soldriven
där fotosyntes i kloroplasterna
genom den s. k. Calvin-cykeln
tillverkades kolhydrater,
olika sockerarter
till värdträdets fromma. 

Gubben kliar sig på flinten
och med rynkad pannan
funderar han vidare:
 

Asp ja, en videart
Populus Tremula.
Och att bladen tremulerar
eller darrar
 kan nog var och en se. 

Måntro
att i träden,
nånstans där inne i veden,
det finns
något slags exekutivt organ,
någon högsta, verkställande funktion,
eller styrelse
där beslut om nerdragningar,
om prioriteringar
slutgiltigt bestäms?


Att det plötsligt ekar ut en order
på trädets alla nivåer: 
”Hör upp alla berörda organ:
Den 28:e augusti
startar omställningen inför vintern,
och då måste ni se till
 att hemtagning av klorofyll
samt avskedande av säsongsarbetare
sker enligt uppgjorda planer”.

Så spottar Gubben ut en snusloska.
Sänker sedan blicken ifrån aspen till marken,
och knappt hörbart,
som om det bara var avsett för honom själv,
mumlar han halvhögt:

Fan tro’t sa Rellingen,
men nog är det jäkla märkligt alltid.