Frukostpar i radhustext
Ökenvindar kastar deras tältduk,
kastar sig över pinnarna
De vida vita kalsongerna
som tältdukens. Som en fylld
luftballong. Skrattet fastnar i halsen.
Hans blick den är förskräckt
Ett köksbord. Bregott
med smörskniv i, gårdagens ciabatta. Lite
halvgammal,
urtjänat. Radion på. Han har börjat
spänna bröstkorgen då de knullar. Så
som han gjorde då. Innan hon lärde
honom att låta livet löpa.
Nu tre gånger i veckan. Statistiskt
förhållandevis bra.
slutat diskutera hur sexlivet känns.
Hon tänkte aldrig se det som ett tecken
på normalitet. När någon nära
undrar förstrött
vad man tänker på. Nog svarar man
allt då.
Hon hade låtit bli.
Det var något med
köket just idag. Smöret segare,
gesterna märkbart inövade. Tältduken
i nattens dröm. Bildade en ohållbar
klump.
Då svarar vi. Gör vi inte det till slut.