Här har mörkret lagt sig
Här vältras en ond luft, miasma
Tränger sig i varje vrå
Mättar luften
Ett ur porerna sipprande mörker, flytande svärta
Vi kommer inte härifrån
Vi är redan hemma, borta
Här har en uråldrig skugga lagt sig
För att inte resa sig igen
En porös kropp
Här lägger sig snön över smutsiga gator
och törstande rännsten
En sömnig stad
Ett vaggande, viskande våld
hotar
under ytan
Och bakom kylan hänger
en dallrande hetta
Det tuggar i kanterna
På en stad utan kanter
Och drar linjer, avgränsar
i en stad utan konturer
Här flyr människor skyggt in när
de egentligen längtar ut
Här darrar rynkiga händer,
håller krampartat i väskor
Kisar rädda ögon mot
en konvulsiskt glimmande sol
Om vi skulle ta os ut, skulle vi inte då
finna oss vara här igen?
För vem kan lämna
en död stad