Sorg är något vi alla känner.
Djupt inuti hjärtat,
den bränner.

Ibland tar sorgen över,
nästan så att man kvävs.

Man får hoppas på klöver,
och göra det som krävs.

Gråta om man måste, skrika om man vill.
Men viktigast av allt, är att finnas till.

Till hands som stöd för de man tycker om,
det tjänar inget till att dränka själen i rom.

Sprit kan dämpa sorgen för stunden,
den kommer dock tillbaka, den är naturligt bunden.

Sorgen den bör delas,
med människor du kan kalla för dina.

På så sätt kan den lättare hanteras,
ty ingen är ensam,
om att leva med denna pina.