Jag tänker ibland på den tystnade poeten. Konny, som en gång visade mej
sina nya svarta sneakers på tunnelbanan till Aspudden. Fjolårets modell, han berättade att han hade fått söka länge efter dem. Aspudden, jag bodde där. Han var uppväxt där. Han var poet och bodde på Söder. Poeter bor på Söder. Inte jag. Jag längtade efter mening bara.

Hans blick, med klara ögon, med hans tankar som nådde mina en kort stund.

Vägar som korsades av en slump. Byggde han bo. Utan att själv veta

Hur vi talade om det tredje, det tredje som icke funnes

Människan kan inte finna ro. Inte han. Och inte heller jag. Det är en förening.