Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

De tre husen

De tre husen på berget började sjunka
man trodde inte sina ögon.
I två timmar sjönk de
vattnet sprutade
elen gnistrade
polisen avspärrade området.
Runt om stod
pressfolk
geologer
registratorer
inga sprickor
i väggarna
i berget
i fönstren vinkade hyresgästerna
som vid relingen inför
en kryssning, pekade mot
himlen kastade serpentiner
som brast när våning efter våning försvann.
På taken stod fastighetsskötarna
och sms:ade.
Ingen var intresserad av
de tillskyndande brandstegarna eller
helikoptrarnas ormande
räddningslinor.
Man började sjunga
klättrade upp bakom varandra
fyllde fönstren med
glada ansikten
som försvann alltmedan husen
sjönk
och sjönk.
Så upphörde sången
berget skakade sig tillrätta
kurade ihop sig litet
ungefär som man gör
när man trivs.


Fri vers (Fri form) av Göran Strömqvist
Läst 1076 gånger och applåderad av 43 personer
Utvald text
Publicerad 2013-01-01 08:34



Bookmark and Share

  Mow Dean VIP
blev fångad av texten.
du skriver/beskriver så tydligt.
tack för att du delar med dig och inspirerar!
2013-06-06

  Lavinia Röd
Jag blir av någon underlig anledning väldigt glad när jag läser din dikt. Jag tänker på att jorden skulle må bra av att vi människor uppslukades och försvann innan vi ödelagt allt. Att människorna i husen är glada då det händer låter ju också helt underbart! Ja, det var mina fria fantasier det :) Tack ska du ha för underbar läsning!
2013-01-04

  madinsane
jag finner inga ord att beskriva resan du just tog med mig på med, så jag nöjer mig med att bokmärka och klicka på applådera-knappen.
2013-01-03

  Eva Langrath VIP
En spännande text där du mitt i katastrofen målar en tillit och jag grubblar på om den är god eller om det är enfald, en för mig dubblebottnad text.
2013-01-02

  Ingela Svenson VIP
Strålande vacker syn du förmedlar, mystisk och mystiken behålls blandas med glädje!
2013-01-01

  kerstin skriver VIP
en annorlunda dikt, jag tycker om den. den skrämmer på ett sätt men ger oxå en känsla av tillit till det som sker.

jag tänkte först att den kunda ha varit på prosaform då man kan läsa raderna som en hel text (inte som poesi egentligen), men jag vet inte. den kanske är bra i formen som den är.
2013-01-01

  Stefan Albrektsson
Ja, du kan verkligen fånga rörelsen (både rumsligt och tidsligt) i dina dikter, och dessutom få till en alldeles fantastisk avslutande/summerande bild - sista meningen är underbart konkret (jag riktigt erfar känslan av tillfredställelse).
Och jag gillar verkligen greppet med det lite distanserande "man".
2013-01-01

    ej medlem längre
Utan att vara så översvallande som den föregående recensenten konstaterar jag ändå att dikten tilltalar mig mycket. En slags apokalyps men på något konstigt vis en munter sådan.
2013-01-01

    ej medlem längre
den första dikt jag läser detta år- och du sätter ribban högt för andra som kommer läsas. det finns inga tvivel om att denna pärla kommer vara en av de bästa under hela kommande år, eller snarare obestämd tid, kanske den allra bästa. jag har aldrig läst något liknande. och så fantastiskt du skriver. dikten sjunger med tillbakadragen akönhet. upplysning, inte resignation. från de olika lägren; utanför och innanför- betraktarna och hyresgästerna- häpnad och hänförelse. och hur de möts, jag tror, för att omfamna varandra innan berget slukar det som är sitt för att lämna människor som undrande ser mot horisonten, som inte vet om det var annat där än sten, någonsin, som vet att det inte spelar roll. kanske längtar de att få dela hemligheter nu. kanske att känna sig samman.

tack.
2013-01-01
  > Nästa text
< Föregående

Göran Strömqvist
Göran Strömqvist