tager vad man haver

drog sen till hin håle

bad om respit

för gå över bron


tog fan till det blå

där månen var kall

lönen i sekiner

lättar på kjolen


se men inte röra

dansar i extas

för hettans ögon

på glödande kol


vänder i vinden

för kylans skull

drar över bröstet

med sökande hand


åran är bruten

knäckt av insikt

snygg är den kärlek

som är vriden ur rött