detta hus är en källa till liv
bevara mig från min egen rädsla






lövmatta öppnar jordstrimmas
röda påfågelsfjäder
gryningen blöder
rubinblad ur
trädskugga




smaragdskogen ler i solglans
stenblad spelar trumma
kärleksglöden övermannar
hans stångna längtan
svart skyms hans ögonklädsel
vid hennes slutna läppar
han förmår i sin hetta
endast se hennes bortvända





lommen ropar
över bergskammar böljande


vinden spelar kam
lutad till vitstam


barken
ligger i mjuka vågor
runt fotvida


tempelruinstaden
reses ur stjärneldssand



hennes ansikte
bär genomsiktlig slöja
ögonen är framträdande
dolda i kajal



månstrålar väver
hängmatta till solguldsbarn

vagga
vagga


lindar

i feberheta hudmarker




bokskogens vitgrå släta
stammar

blickar svarta
kvistögon


gyllenguldsblad
stigna ur pärmar


susar
vyssjar
ivrigvinden


löser knutar


stegen bundna
flyger fria i vind













silvermånens
skära

rör vid
kristalldroppar
glaspärledraperi





fjärran nära
höres
porlandebäcken
höres vattensånger


rör vid
röda ax
i regnbågsfältets klara yta





vildmarken ylar vita toner


älskade

se




kristallrosor
stiger ur pärlknoppar





hur skall jag
kunna leva utan
detta


detta hus är en källa till liv
bevara mig från min egen rädsla