Hökars slagskuggor
släcker spirande ljus i
dalen körsbärsträd
i blom sträcker förtvivlat
sina grenar mot himlen

människan stor i
orden men ack så liten
på jorden hukar
och står handfallen inför
övermakten ber om nåd

för sent vaknar vi
vingklippt fågel är liksom
tanken ofri om
den inte får sväva fritt
i dalen slocknar ljuset