solgryning
ett glödande ciselerat
guldblad



myrtenskogens
vita blom
rodnar





vid spindelväven
helt nära

eldhjärtat i vrån
där sitter en man av vida

i knäet hans
vilar hon
ett nät
en harpa





vid spindelväven
sitter en man av nära
han rör vid väven
vid nätet
av harposång

frigör drömtoner
det gör han

ur sitt evigt unga hjärta




menhirer
dansar av toner
gråter
opaler




han besjunger henne
hon vilken lyfter dimman
in i guld




hon vilken andas silver i hans handfamn