Din sammanpressade käke
Jag älskar den
Hur det samtidigt
rycker
någonstans avlägset
i mungipan
på dig
när du ger mig
av dina ord; ett uttryck i ditt ansikte
som samtidigt avslöjar
din osäkerhet
ett förhållande
som gör att jag lättare förstår
att du bakom den hopbitna masken
fortfarande är den där lilla flickan
du alltid trott att du för länge sedan
lämnade kvar
i barndomsrummet