Jag gör en konst i att det finns personer

som tror att konst är möjlig att bestämma,

en åsikt som har möjlighet att hämma

den skaparkraft som finns hos millioner.

Jag gör en konst igen för de skygglappar

som minskar utblickarna för skönandar

och gör att kreativiteten strandar

hos de som sorgset skaparlusten tappar.

Jag gör en konst i tokar som förmenar

oss vanliga vår rätt att få kreera

en bild, en vers, en låt och mycket mera

som kanske "finkulturen"  förorenar.

Jag gör en sista konst i snobbkritiken

som skapar meningslösa små bataljer

och söker kraft i språkliga detaljer

som sårat deras syn på estetiken.

Jag blir så trött på dem som ej kan fatta

att konsten uppstår i ditt öga eller öra

i det du ser och det du helst vill höra

och undrar, skall man gråta eller skratta?