Romans Ingeborg
för en stund ett med sitt offer
Varelse som ljusnar alltmer inom mig vaknande vid sidan av andras bedrifter till hälften rest på armbågen skyld av ett vitt linne i hjärnans bibliska gamla gravkammare den kala hjässan blåskimrande sprucken eller inte hopväxt än vidrörs av handen som långsamt känner efter om skallen håller för en dag ett liv till
Maria Romberg
Nästan tjugo år efter återupplevde jag födelseögonblicket med slutna ögon mitt ena öra värkte snedvridet av födslokroppens stramande muskler jag visste inte om jag skulle komma tillbaka eller vart jag var på väg eller hur länge jag skulle vara borta upplevde bara en stor frihet nästan likvärdig med döden vid tanken på att gifta mig det var en svår förlossning fick jag höra senare det ännu inte sammanvuxna skallbenet trycktes ihop så ena delen sköt över den andra
Karin Andersdotter
Kan jag flyga ut ur logementets fönsterglugg buren av en kraftig vind som lämnar fångvaktarna långt efter kan jag flyga med hjälp av viljan utan att röra armarna vända mig om i luften flyga med ryggen före minsta tvivel på förmågan att hantera friheten gör att man fastnar i en virvelvind där man kvävs ihjäl skakande i hela kroppen med fostrets ansikte nävarna knutna under hakan