Bara fötter springer grusvägen fram
glada skratten ekar genom skogen
Gäddan skvätter i fjärran damm
katten ser nyvaket ut ifrån logen

De klättrar över gärdesgårdar grå
gräsfläckar och skrubbade knä
Samtidigt vankas det fika uti berså
på tunet skräms månget fjäderfä

Solen skiner över bördig åkermark
hästen frustar och plogen bryter
Evig slit för landets patriark
dock utan vila orken tryter

Ett leende när skratten eka förbi
näsduk över solbrända anletsdrag
Vissa dagar bör så alltid förbli
sedan åter slit med nya krafttag

Snabba tag i gruset sedan leken
springfyllda ben hoppar snart hage
Skratten bryts av röst från eken
fika säger far och klappar kulmage

Vägarna till bersån är så många
genom häckar och hopp från trädet
Skrattar när gångarna är trånga
i smedjan upphör slag på städet

Kopparnas klirr på bricka och fat
bringar bud om det nybakade varma
Husmodersrollens livslånga kantat
med vänlighet hon familjen förbarma

Gamle far ser vänligt upp i trädet
och husbonden vandrar sakta fram
Genom grenarna gör barnen inträdet
när drängen borstar smedjans damm

Från huset bär pigan hemgjord saft
gjord av gårdens frukter och bär
En vittnesbörd om sommarens kraft
smaken och drycken är barnen kär

Kaffet dricks som vanligt på bit
från den gamla släktservisens fat
Skänker lindring i vardagens slit
ty rostade bönor är bondens sonat

Snart klingar glasen åter tomma
och det spritter i barnens ben
Önskar ödmjukt med blicken fromma

att få leka i landsbygdens scen

Efter ett vänlig leende från mor
Skyndar barnen bort med ett tack
Men hos far står ändå lille bror
vill vara hos far och hästen Jack

De vandrar fram över åkerns mark
där pojken för sig likt sin far
Vars vänlighet gör sonen stark
och glad som redo att ta ansvar

Annat vankas under smedjans tak
ty där lär drängen barnen bus
Att spotta långt som tuta där bak
plötsligt flyger drängens snus

Barnen flyktar fulla av skratt
då drängens svordomar länge eka
Minnet av detta bär bortom natt
och ingen kan dom glädjen förneka

De söker sig nu mot Tidans brus
och metspöna i boden intill
När det nappar går det ett sus
men fiskaren står ej rådvill

Han kämpar mot fiskens vilja
med hjärtligt stöd av de sina
Rådbråkas dock av brusten tilja
och i fallet trasas hans lina

Ytan bryter han med ett frustande
simmar fram bland vassen och dyn
Men han simmar ändå skrattande
ty tillsammans ler de mot skyn

Då kommer pigan med tvätt i hand
och ser på gossens leriga plagg
På frustrationen lägger hon band
när han ödmjukt halar sin flagg

Snart vänder de åter till skratt
en hantlangare är tydligen vald
Gossen förlorade en tyst debatt
och pigan ler åt förtreten svald

De andra de slår kosan mot logen
tar dock först vägen förbi köket
Tigger mjölk till katten Trogen
och gamle far skrattar åt stöket

Snabba steg över ladugårdsbacken
under skymningens varma strålar
Nu väntar katterna vid höstacken
och isande kall mjölk i skålar

På tunet hörs Jack frustande stampa
ty han söka vila efter dagens slit
Barnen möter upp utan att klampa
klappar och berömmer hästens flit

Så finner far Jack omhändertagen
och till kvällsvarden beger de sig
För att tillsammans tacka för dagen
lille bror hoppas att mor har pastej

Snart samlas de alla i husets kök
där de äter från ett dignande bord
Sedan manar mor till bädd utan stök
tack för maten sägs med vänliga ord

Skrattandes skyndar de trappan upp
när far manar till lugn och ro
Han tillåter ej någon rastlös kupp
kvällar är ej till för något tjoho

När så barnens huvud funnit kudden
kommer far med kaffekoppen i hand
För att med berättelser ta udden
och skänka lugn med sin trygga hand

Han förtäljer om drakarnas rike
och riddarnas kamp för sina kära
Barnen har aldrig hört dess like
pojkarna till mod i barm svära

Till barnens sorg är kaffet kallt
och far reser sig från stolen
Sagan är slut och det var allt
sov nu och dröm om morgonsolen

Han bjuder därmed barnen godnatt
och går ned till köket och mor
Sover de frågar mor med ett skratt
det är vad du hoppas och tror

Svarar far och fyller sin kopp
och sätter sig under lampans sken
Sträcker ut sin sargade kropp
känner det knaka från sina ben

Efter att ha svept sin sista nubbe
och gäspat en gång för mycket
Nu är det allt nog för denna gubbe
Dags att göra det sista rycket

Han haspar noga dörrar och fönster
när kökets dörrar stängs av mor
Livet på landet följer ett mönster
Något man tror på som stor

När de går förbi barnens rum
hörs deras fnissande och skratt
Mor ler åt barndomens signum
Så har generationer mött sin natt

Till sist så bärs de mot gryningen
på drömmar vävda av barndomens ljus
Där upplevelser är mer än tingen
blott bäras av liv i omtankens hus