Jag saknar dig min syster, genom våra livsstigar.
Du har funnits men ändå inte i mitt liv.

Tänk om vi fått leva som nära syskon, tror att vi hade tyckt om det.
Du har valt eller inte, en annan stig.

Nu när vi båda blivit äldre har vi närmat oss varandra.
Det känns både bra och orättvist, att det inte skett långt
tidigare.

Nu har jag bestämt mig för att besöka dig, det blir nog
känslosamt för oss båda.

Pappa sa tidigt till mig att jag hade en syster, en flicka som
han var pappa till.
Du bodde och växte upp på samma ort som mig.

Du sa till mig att du hade saknat pappa i ditt liv, det gör så ont.
Varför fick du inte växa upp hos oss?

Jag har alltid velat ha en syster som jag sa till dig.

Då sa du; nu har du mig så länge vi lever.

Tack min älskade halvsyster för att du finns!