Jag vet inte vem som sa:
”Ju mer jag umgås med
människor
desto sämre tycker jag om dem”.
Det kan ha varit jag
eller en enkel nobelpristagare
i litteratur
oklart är det iaf.

Men när män hälsar
på varandra som värsta
gängmedlemmarna 
och high fivar 
brister någonting inom mig.
Eller när par kallar varandra
vid namn
och inte mamma och pappa
inför sina barn
äcklas jag enormt.

Människor som redogör
sina drömmar på detaljnivå
utan att komma till slut
irriterar mig.
Liksom kvinnor  
som säger sig ha
FÖR mycket skinn på näsan.

Och sist
men inte minst
människor som jag själv
vilka i någon hopplös jakt
på uppmärksamhet
och bekräftelse
är beredda att skriva
nästan vad som helst.
 
Jag vill inte bara avrätta dem

jag vill titta på också.....:)


P.S Bilden är på min dotter strax före hon fyller 2 år, hon krävde ingen uppmärksamhet, hon ville bara spela fotboll....dvs. :)