I en liten sommarstuga
såg jag hela livet födas.
Med en gadd på ljusets sockel
band jag samman dödens krans.

För att följa mina tankar,
och att aldrig tveka mera,
sår jag glädje in i sorgens
salta tårar från vår Gud.

Vid min sannings alla broar
hörs legenden ropa högre;
”Kan du inte stanna hemma
än gå vill i livets snår?”

Med förväntan står vi alla
för att höra tuppen gala,
den tredje, sista gången,
och att bittert gråta ut.

Träd nu in i våra gårdar.
Låt oss andas ut vår frihet
med en kärlek öm och varsam,
som når fram till livets slut.