jag önskade ibland som barn
att de bara skulle slå mig istället
ge mig en chans att slå tillbaka
att sätta en kniv i dem, vad som helst
istället hängde de outtalade hoten
som svarta girlanger i alla rum
de fastnade i min tröjlinning
när jag gick förbi
följde med mig ut till bussen
till skolan och som ett koppel
ledde de mig tillbaka hem igen

jag lade mig varje kväll i min säng
jag var så trött då, så obeskrivligt trött
bärande detta blytunga skelett
och önskade, önskade, önskade
att jag inte skulle behöva vakna igen

det var inte det rytande rovdjuret
inte den plötsliga eldsvådan i torrt gräs
det var det smygande, hasande hotet
som du känner men inte kan beskriva
insekter du inte hör komma
som kryper in i dina drömmar
och ditt sinne och sprider sitt gift
som förlamar din kropp
gör dig rädd för det som aldrig kommer

och du hatar hela dig själv sedan
för att du tassade längs väggarna
och aldrig stod upp i försvar för dig själv