Går långs bäcken
solen lyser på
min nakna kropp

tittar på mina bara fötter
de är smutsiga
har kämpat länge
gått långt
ibland sprungit
uppför branta, steniga backar
genom kalla hala stigar
genom mörka grottor
i lera
de har fått stå ut med mycket kamp
De börjar bli nötta o trötta

Sätter mig ner vid bäckens kant
marken är fuktig o kall
gräset är lysande grönt
doppar fötterna i bäcken o vänder ansiktet mot solen
känner hur den värmer mitt ansikte
vattnet känns skönt mot mina fötter
De blir aldrig rena det vet jag
men det är ok
de har upplevt mycket
De kommer alltid att få kämpa
men just nu
i denna sekund njuter de o jag av vila
sen fortsätter vi vår vandring längst livet bäck
ända tills den tar slut. Men när kampen tär stannar vi upp
sätter oss ner o svalkar o värmer oss vid bäcken igen o igen