Likt ett  darrande löv, på en trädgren om hösten
som  vore  det  en  vindens  litania,  av  kalla visk-
ningar efter ditt namn  från  andra  sidan är Kap-
ten död  den  obarmhärtige ,orättvise, omutbare
mästaren,där endast livet kan vara starkare.Död !
du likriktade, av alla lik  du  lämnar  efter  dig  på
dina korståg ,uppstår alltid  nytt  liv som  en sym-
bios  och reinkarnation av att likna vid dessa dikt-
er,spridda som gödsel,där vi lever av liken.

Så !  ni  har  gått  och  ärvt igen,  och  den  dog  så
klart, till sist, och ni  överlever  dem  alla, lyckans
gosse ! av  så  många  lik, på  den släktgrenen  blir
ni nog rätt rik,skänkte han bort  sitt  hjärta också ?
kors i taket ! en så vänlig själ, ja,sådan är skillnad-
en mellan oss människor, där  den  ene  är  givare
och den andre mottagare.