Skitsnack och surrhattar. Vi bygger människor av pussel och klistrar dem fulla med byrålådsetiketter. En fot här och ett ben där. Böjd över allt står förstoringsglaset. Mästaren i livskonstens förvridning. Men glansbilderna ger ju karaktär och fluffet kväver inte, det gör bara att man storknar. 

Paus. Fågel eller fisk.

Morgonblankt. Fötter på en durk. Den carribiska solen i ansiktet. Rodret ligger mjukt. Jag läser djup i färger och lyssnar till hans kloka röst. För hopp har många ansikten. Och barracudans gift. Biter inte här.

I rummet.

Orden. Aldrig har de talat mjukare eller högre. På väg mot.