jag tror jag såg

Mitt hav

jag är inte säker

jag tror jag såg

Mitt berg min..

men du försvann

liksom..värmen från din hand

Jag tror mig komma ihåg att du inte var tillräckligt stark

att fingrarna något.. planterat frön i regnvåt mark

det var så mycket jag ville komma ihåg

Jag är inte säker men jag tror jag såg

eller hörde något jag kände igen

det var som mina egna ord

var som tagna ur mitt inre rum av hem

Svept i sommarklänning och något om kärleken

den som inte kan vara nu men som kommer i efterlivet sen

Stenar som du så tungt fått bära naken men stark som du är

.....jag släpper dig fri i mitt hjärta nu och här

Som jag ger månen lysande sken i natten

kanske är det solen.. som gett den.. dom sneda skratten

Lyser jag upp din dag utanför våra böljande hav

Ger energier av allt till dig som inuti är kvar

Marken den är ännu frusen och hård

gemensamt behov av ömsint kärleksvård

Snart vankas vildvuxna doftande rosors tid

och kära livets ljuvaste levnadsdagar är inte ännu förbi

Snart dansar kanske våra hjärtan på olika håll

Stjärnorna skall lysa så underbart på vår himmel blå

Och livet levs så självklart av det vi sår

Vi skrattar vågor och glömmer all vinter strid

livet börjar om i glittrande sommartid

Snart fyller värmen vår mark

För dig och mig och det fina vi tror på

För dig skall Jag alltid vara stark

Min grind skall öppna för cykelvind

Mina händer skall skriva ord i vinden

som du alltid kan röra.

Mitt hjärta sjunga sånger så att du kan höra.

På en filt skall jag ligga utsträckt med tårna utanför

med strå i mun & gräset som svajar kittlande lugnt

Den skall påminna om vår gemensamma stund

Drömma att jag vaknar ur min dröm,

kisandes mot en halo och din mun.