Springer i ett liv, sicksackar mellan springor med snabba höga kliv,
vill bort från det gamla,  
vill inte se det mer,
flingor av minnen,  fuckade val som hackar mig i sinnet  på grund av hur jag levde mina dar.

Tiden har en förmåga att gå slött, som om fröken ur stannat helt, kanske har hon till och med dött? 
Jag kämpar vidare för jag vet mitt mål,
har bara dem i  i sikte dit jag är på väg och har börjat  gå,
Satsade högt som med barn och fru, och jag fick min skatt tillbaks i deta nu
Ingenting kan få mig ge upp,  vad jag kämpar för är jag envis som en pluton av myror,   som minst femton träskallar i samlad trupp.

Hindrar du mig bör du också tänka på följderna då jag är kaxig som en tupp, för underskatta inte ensam stark pappa som fått tillbaka sin  familj  till  en samlad grupp.