du kom gåeende i solen

med ett stort leende

på dina läppar

vad jag inte visste då

var att dina dagar var räknade

du gav mig en kram

jag såg undrande på dig

du hade aldrig tidigare

givit mig en kram

du är en fin vän

viskade du i mitt öra

glöm mig aldrig

det var dom sista orden

du sa till mig

du kom gående i solen

med ett leende 

på dina läppar

några dagar senare

fick jag veta

att du inte fanns längre

jag har aldrig glömt dig

minns ditt leende

den varma kramen 

du gav mig

i en tid för mycket

länge sedan

anits 19 februari 2014