Två halvnakna kroppar vända från varandra låg på golvet. I rummet hängde tung tystnads sömn. Sval vind spred sig genom öppna dörrar.
Mannens välbyggda kropp var solbränd. Det mörka håret med silverslingor skymde hans ansikte och bara fläskläppen syntes. Långa håriga ben och armar var utslängda. Kvinnans kropp tryckte ihop sig under mannens arm med benen uppdragna i fosterställning. I hennes sovande ansikte vandrade ett saligt leende.
Vid solnedgången vaknade doktorn och for med förundrad blick över rummet och hjärtat stannade i bröstet på honom.
“Va fan! Vad hände här ? “viskade han långsamt. Med en sorgsen suck vände sig doktorn på rygg.
Han tittade misstänksamt på Elisabet och allt som hände dök upp i hans klara sinne. Utom sig reste han sig och ryckte i hennes axlar.

“Vakna , vakna för fan!” , skrek han till henne.

Elisabeth öppnade sina ögon, sträckte sin kropp och tittade på honom med belåtenhet.
“God kväll min älskling! Jag skulle dö av värme idag , men
du räddade mig .” och hon drog hans arm åt sig.
“Varför har du gjort så ?”frågade hans livlösa röst.

Elisabet låg tyst.

“Jag vill att du ska gå just nu …. och inbilla dig inte att allt ska blir som förut.”
“Ingen tvingade dig …..”
“Nej !Men du utnyttjade min svaghet …som vanligt. Du har ingen skam i din kropp ! ”
Hon började skratta högt rakt in i hans ansikte .
“V ..e ..m som säger det ?…. Du ! Ha .. ha.. ha … ha”

Ursinnig skrek han ,

”Din subba! Jag ska berätta allt för Göran !”

Hon reste sig upp rättade till sin klänning och tillade med iskall röst,

“Det spelar inte så stor roll längre. Vi är på väg att skilja oss…“

Hon tittade på honom med nöjt leende och sade ,

“Äntligen kan vi bli tillsammans. Kom till mig idag ,jag är ensam ,helt ensam. Göran är hos Kalle ,de festar hårt.”

Med skumma ögon tittade doktorn ut genom glasväggen och
hans kraftig kropp var spänd till det yttersta.

“Du är som ett omåttligt djur ….! Du byggde vårt förhållande i smyg och bara på åtrå. Det är för slitsamt och förnedrande ….för oss båda. Jag är gränslöst olycklig…. i det!”

Förnärmad grep han i vredesmod ett glas med vodka från bordet och kastade det ut på verandan genom den öppna dörren .

Hennes ansikte mörknade.

“Vilken fräckhet! Vill du lämna mig nu …. när vi har möjlighet att vara tillsammans?”

Hennes villrådiga kropp sjönk ner på en stol och från ögonen strömmade tårar.

“Jag skall yppa till Göran att Linus inte är hans son.” utropade hon nervöst som ett tungt argument.

Han kom fram till glasväggen och tittade ner mot den lilla stugan. Hans samvete tyngdes av en hemlig förbindelse med hans väns fru och den avslöjades på ett pinsamt sätt. Han oroades av en svag aning om kommande obehag.
“Vad ska jag göra? Hur kan jag förklara för henne om min svaghet, hon vet ingenting än om sånt,trots att hennes liv kantas vid grymma tillfälligheter. När skämdes jag sista gången? Men jag skäms nu ,det vet jag …. “
Omedvetet rörde han vid sin varma ansikte.
“Jag brinner , brinner inte bara i kroppen jag brinner inombords! Till min förvåning har jag samvete. Den helt okända varelsen väckte det i mig !”
Hans ögon gnistrade ,han gick till baren tog några klunkar vodka .
“Nu vågar jag förklara henne alla livets vinkar ,hon kan ,hon måste förstå och förlåta mig !Jag är på väg till något stort ,
nytt, rent och meningsfullt .“

Han vände sig mot Elisabeth och sade

“Gör ingenting drastiskt. Jag är inte i form just nu , jag vill vara i fred …. och sova på saken.”

Solnedgången färgade himlen och havet purpurrött.



Forts.följ