Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ormmat








De blåtunga molnen
och de vettskrämda fågelarterna på flykt.

sällan har ormen
ömsat ett så vackert skinn

hur dess oljiga ström
över vattnen pressar sej genom fuktig luft

upp mot väderstrecken och klyver
dess utbredda vingar till en klyfta
ned mot avgrund

Den långa kroppen
spänner över kontinenter.
den sväljer våra vackra paradis
i ett nafs.

vilar hopringlad utan ord eller mening
och sover i ett drömlöst tillstånd.
Ingen vågar sej fram'

Ute i det tysta farvattnen
väntar fartyg i skymning
med människor på däck.

Släggan slår klockslag mot havsbotten.
Ekolod och metod,
tyg mot hud.
skimrar invirade i korallerna

spöklikt vandrar de bort
mot avgrunden och faller.
Ingen återvändo,
ändå ingenting att äta för ormen

Glaskupolerna över
var och en av landsändarna
sipprar ut sin tid.

de kippar så av andnöd
de gigantiska samhällena på var sida.

Ett gytter av folkmassor
mot en dansande tunga
som spelar som en piska
mot deras ryggar.

Som råttor försöker vi fly
där vi springer runt
i cirklar i en bur




Prosa av Lars Gullberg
Läst 264 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2014-03-21 23:48



Bookmark and Share


  Anya VIP
Speciell och originell text. Ser ormen som en metafor för mänskligheten som breder ut sig, miljöförstör och tar plats. Men det är ju bara min lilla tolkning. Bra!
2014-03-25

  jimmy johansson
Ett syrligt serum så som i sanningens typiskt tydliga tecken.
Där in i ett inverterat rasrus kväser vi oss själva slingrandes i ett sick-sack mönster.
Likt espingens bräckta blick bockar du dig.
2014-03-23

  Nanna X
vackert orm-mat
2014-03-22

  lodjuret/seglare VIP
Blott poeten springer något före kan läsaren möjligen tänka sig att följa John, såvitt den ej föredrar att maska en smula.
2014-03-22
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg