Ormmat
De blåtunga molnen
och de vettskrämda fågelarterna på flykt.
sällan har ormen
ömsat ett så vackert skinn
hur dess oljiga ström
över vattnen pressar sej genom fuktig luft
upp mot väderstrecken och klyver
dess utbredda vingar till en klyfta
ned mot avgrund
Den långa kroppen
spänner över kontinenter.
den sväljer våra vackra paradis
i ett nafs.
vilar hopringlad utan ord eller mening
och sover i ett drömlöst tillstånd.
Ingen vågar sej fram'
Ute i det tysta farvattnen
väntar fartyg i skymning
med människor på däck.
Släggan slår klockslag mot havsbotten.
Ekolod och metod,
tyg mot hud.
skimrar invirade i korallerna
spöklikt vandrar de bort
mot avgrunden och faller.
Ingen återvändo,
ändå ingenting att äta för ormen
Glaskupolerna över
var och en av landsändarna
sipprar ut sin tid.
de kippar så av andnöd
de gigantiska samhällena på var sida.
Ett gytter av folkmassor
mot en dansande tunga
som spelar som en piska
mot deras ryggar.
Som råttor försöker vi fly
där vi springer runt
i cirklar i en bur