med mina hundar.
Direkt i dörröppningen känner Sara lukten av vatten och hör hur det snattrar mot rutorna.
Hon är inte den som är speciellt förtjust i regn.
De andra två stannar till en stund för att invänta sin flockmedlem
så som de alltid gör.

Själv vill jag inte heller bli blöt om håret, jag tvättade det ju igår
och även duschen har jag svårt att komma in i.
Så jag drar upp luvan.

De uträttar sina akutaste behov direkt på gräsmattan på sidan av huset. Sedan fortsätter vi gå.
Sara ska alltid lukta på allt och markerar gärna sitt revir varje chans hon får.
De andra två nosar mest.

När vi kommit en bit är det som att någon tänder en lampa i mitt huvud. Nästäppan släpper och frisk luft med fuktig doft av regn fyller mina lungor, och när jag andas ut släpper alla spänningar. Huvudvärken är inte där längre och jag hör det jag vanligen lyssnar efter en dag som denna

Regndroppar.

I träden, på marken, på väggar och tak. Bildäck som stänker upp vatten från asfalten. Regnet i mitt ansikte, droppar som fuktar min hy
och jag vill så mycket mer.

Jag vill känna så mycket mer

Jag vill vara regnet som faller ner och dränker denna jord och ger liv till växterna överallt. Regnet som sköljer bort....

Jag stannar till en stund och tar av mig luvan, blött hår har väl ingen dött av.
Vatten som färgar gräsmattan grå
med regndroppar.
Doften av blöt asfalt, ljudet från bilar.
Dofter från skogen, gräset, buskar.
Hör hur fåglarna kvittrar.
Och tanken jag får är: Idag skulle jag nog mest av allt vilja ta en ridtur i regnet.