Redan medlem?
Logga in
röd glöd och rosor i dagande
om där fanns en lättnad eller en svårighet att lämna, så är det inget jag vet något om. rummen stängdes med nycklar jag inte ägde. jag matar mina burfåglar och försöker kvittra som de gör, lägger huvudet mot marken och lyssnar på hovars tramp i fjärran. i detta är jag allt. allt det som är och inget som aldrig var eller blir. med vetande krymper min mening och ju mer jag sår desto mindre skördar jag. att falla i brunjorden vet jag allt om, att resa sig mot ljuset är jag i lärande. en blick bakåt raserar sju framåt och när jag sen vilar i självförakt så vet jag att det var värt det. döden är lättare.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 328 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2014-04-13 17:15
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |