Gråa dimskyar passerar mitt fönster
en mås flaxar förbi, skränandes
en buss letar sig fram på gatan nedanför
någon höjer sin röst och skriker
ett barn börjar gråta
jag tittar ut för att kunna se

attans! jag spillde ut mitt kaffe!
ja " har man inte jobb så tar man sig"
det sa alltid min mormor...
hon var en klok liten människa
utan tänder, men med ett grått
änglahår ända ner till midjan.

Ibland saknar jag henne väldigt mycket
hon brukade lägga sin lösgom
i ett glas vatten på bordet bredvid sin säng
till stor förskräckelse för mig...
de såg ju så stora ut där i vattenglaset,
men mormor log sitt söta lilla leende

och då var allt så tryggt och lugnt igen
hon kunde berätta historier från sitt liv
som både fascinerade och skrämde mig
men framförallt så var hon en trygg famn
som alltid var öppen för mig
jag önskar att du var här nu...