Vi pratar om masker, om människor som bär dem och hur mycket vi hatar det. Kanske säger vi att vi uppskattar människor som är äkta, de som bara är. Som inte bryr sig så mycket om vad andra tycker, som inte spelar, som går sin egna väg.

Samtidigt ligger vi sömnlösa om nätterna & frågar oss själva om vi någonsin kommer att möta den som lyckas se igenom allt. Den som förstår. Den som vi inte behöver ljuga för. Den som lyckas se oss för allt som vi är och för allt som vi inte är.

Dessa masker. Alla dessa masker.
Som ingen anser sig äga men som alla hatar. Omöjlig ekvation och kanske den mest kluriga av dem alla.

Vi skriker efter att inte bli dömda men är aldrig sena på att baktala andra.