Jag lever
Det är sjukt
men jag lever.

Jag smakar på ordet
och känner kraften i det.

JAG LEVER.

Jag var osäker på om jag någonsin
skulle få möjligheten att skriva dessa rader.

Med tårar som rullar nerför mina kinder,
med ett leende på mina läppar.

Kan jag konstatera att det tog tid
men nu levar jag här och nu.

När jag växte upp
hade även jag
drömmar och mål.

Där andras var att bli brandmänn, poliser
eller stålmänn

Var mina att vara punkare, clown
och socialfall.

Jag blev aldrig punkare.

Nio år levde jag i sjukdom och kaos.
Nio år till levde jag i min egen privata Zombiewalk.

År jag aldrig får tillbaka
År som satt sina spår i mig.

Ibland lider jag av bristande förståelse
för det sociala spelet.

Ibland vill jag skrattandes springa
runt och frälsa alla med en kram.


Men nu är jag här

Levandes

Tacksam

och ödmjuk.